Mitt liv som zappare

Jag är en typisk livsstilszappare. Skild med tre barn hemma varannan vecka. Alla målgruppsanalytikers värsta mardröm. Varumärkesstrategens svettigaste utmaning. Vad spelar avancerade demografiska kartläggningar baserade på min ålder, mitt kön, var jag bor eller jobbar med för roll överhuvudtaget när jag beter mig som två helt olika personer beroende på vilken barnvecka jag lever i?

Varje ny vecka ger mig alltid lite svindel. Antingen inleds den med att jag med andan i halsen rusar hem från jobbet, börjar laga middag samtidigt som jag förhör en läxa, avstyr ett soffkrig och gör mig iordning för att åka på föräldramöte, hämta på handbollsträningen och leta efter en borttappad tonåring med uppätet busskort. Andra veckor börjar måndagen med att jag går från jobbet direkt till gymmet utan att passera gå. Möjligen äter jag en kexchoklad på vägen hem. Möjligen åker jag inte hem alls. Det spelar liksom ingen roll. Ingen väntar hemma för att misstänksamt sniffa på min andedräkt och fråga varför jag har ätit godis på en vardag. När barnen är hos sin pappa dansar inte råttorna på bordet men mamman är farligt nära att göra det på bardisken. Sömn, riktig mat, regelbundna tider, ordning och reda. Allt som definierar den stabila trebarnsmamma jag är åker ut genom fönstret varannan vecka. Jag sover på helt andra tider och kan utan förbehåll leva på äggmacka till middag fem dagar i rad. Till och med min mediekonsumtion växlar. Lyssnar exempelvis bara på P3 när jag är barnledig.

Ena veckan förhandlar jag jättelänge med saldot huruvida det ska bli fyra paket falukorv eller om jag ska slå till med en bit högrev på extrapris. Nästa måndag ger jag min bankman andnöd då jag helt utan förvarning spenderar alla matpengar på ett par svindyra stövlar. Om du inte ingår i min innersta familjecirkel eller har tillgång till min kalenderfunktion måste det vara stört omöjligt att förutse vilket måndagsmood jag befinner mig i, vad som är relevant för mig just den dagen som ett visst varumärke vill ha min uppmärksamhet. Säkrare är väl då att försöka klura ut vad som är konstant i mitt beteende oavsett vecka? Vad som är grundläggande viktigt för mig så att det där reklambudskapet kan bli relevant hos både bullmamman och partydrottningen?

Det måste vara smartare att försöka klura ut vad som är konstant i mitt beteende oavsett vecka. Vad som är grundläggande viktigt för mig så att varumärket kan bli relevant hos både bullmamman och partydrottningen.

Att identifiera konsekventa personlighetsdrag hos frånskilda, ensamstående storstadsmammor i sina bästa år är kanske inte en jätteutmaning om man tänker efter. Men mitt schizofrena liv är nog ändå ett rätt bra exempel på att det krävs mer än klassisk segmentering för att ett reklambudskap ska nå fram till någon som mig. Demografiska målgruppskartläggningar utgör en bekväm, förenklande genväg som fungerade när människor rörde sig i mindre, mer förväntade cirklar. Men den biter oss i baken nu när världen krymper samtidigt som de faktorer som påverkar hur vi uppfattas och väljer att definiera oss bara växer. Idag konfronteras vi med en zillion olika möjligheter i mediekanaler, på sociala forum och digitala mötesplatser att diskutera, utvärdera och sortera allt vi ser och hör. Idag kan människor från vitt skilda kulturer och världar bära på fler gemensamma drivkrafter och behov än deras sociodemografiska skillnader. Idag kan vi bete oss helt olika beroende på var vi är eller med vem, samtidigt som våra grundvärderingar är intakta. Man kan ju faktiskt få svindel för mindre. Varannan-vecka-mamma eller inte.