När offline inte längre är ett alternativ

Jag är född på 90-talet, uppvuxen under den tid då tjock-TV blev platt-TV och Internet tog över världen. Sedan dess har ingenting varit sig likt; teknologi och konstant tillgång till wifi är lika självklart som Kalle Anka på Julafton. Man skulle faktiskt kunna påstå att detta har bidragit till att vi människor gradvis tappat kontakten med vår fysiska värld som blir alltmer sekundär. Ett påstående som inte känns helt främmande med tanke på att svensken idag använder sig av digitala instrument ca 7 timmar per dygn. Vi spenderar alltså nästan mer tid med vår telefon eller dator varje dag än på att sova och återhämta oss efter den stress och trötthet som i många fall troligtvis förorsakas av just detta konstanta uppkopplande.

Det digitala samhället bygger på uppmärksamhet och synbarhet och det räcker nästan med att titta sig omkring i sin bekantskapskrets för att konstatera att vi, precis som Honey & Sparks antyder, i allt större utsträckning verkar utveckla en rädsla över att leva våra liv offline. Enligt Jacob Silverman (The Guardian) är det viktiga att helt enkelt visa att man befinner sig i sociala medier. Samtidigt växer oron över att inte vara tillräcklig i detta forum. En oro över att lägga upp Instagram-bilder som inte genererar tillräckligt många likes eller Tweets som inte är underhållande nog för att skapa viral spridning. 90-talister är den generation som i störst utsträckning drabbas av psykisk ohälsa, vilken i stor grad kan kopplas till vad vi upplever och hur vi tolkar det som sker i det digitala. För att inte tala om 00-talisterna, generationen som praktiskt taget betraktat världen ur ett digitalt perspektiv sedan födseln och som kanske är den främsta gruppen individer att rikta fokus mot vad gäller symptom som Facebook Depression och Instagram Envy. Detta inte alltför sällankommande lidande har bidragit till att forskare och psykologer tagit fram självhjälpsböcker om hur vi kan lära oss leva ett liv offline. Det talas nu till och med om Internet-allergi med symptom som huvudvärk, koncentrationssvårigheter och trötthet.

Redan som 25-åring har jag utvecklat en viss skepsis gentemot digitaliseringens snabba framväxt och börjat ifrågasätta rimligheten i hur jag själv påverkas av den, i form av allt ifrån avundsjuka på Instagram till timmar av dagdrömmande om heminredning efter en halv dag framför Pinterest. Inte minst kan jag känna en oro över hur sociala medier påverkar mina småsyskon och deras osäkra själar under tonåren. Med denna misstro är jag snart inte långt ifrån att hoppa på trendtåget och genomgå en fullbordad digital detox.

Skulle du däremot fråga framtidsfilosofen Alexander Bard om hans åsikt är det den digitala världen som driver oss framåt och därmed kommer vara en fördel för oss människor och ett avgörande verktyg för ökad social intelligens i framtiden. Individualismen är nämligen på väg att avta för att ge plats för mer samarbete och gemensamt skapande, vilket han menar att Internet bidrar till. Internet blir också den viktiga världen för nätverkande och identitetsskapande. De som inte följer med i den här utvecklingen kommer, enligt Bard, att hamna i ett digitalt utanförskap, vilket på sikt kommer skapa en ny typ av underklass i samhället.

Rimlig framtidsinsikt eller inte, Alexander Bard har en viss poäng. Trots min växande negativa inställning till den digitala världen kan jag inte låta bli att grubbla över vad som egentligen skulle hända om vi lever våra liv offline, isolerade från det som uppenbarligen driver oss framåt. Oavsett om vi gillar livet online eller inte är det därför kanske dags att omfamna och acceptera det faktum att digitaliseringen inte kommer att backa, utan snarare tvärtom. Allt pekar på att inte bara vi själva utan även våra kylskåp, tvättmaskiner och andra hushållsapparater kommer bli alltmer uppkopplade inom bara de närmaste åren.  Rent krasst skapas egentligen många digitala lösningar idag med syfte om att förbättra, effektivisera och underhålla våra liv. Den utvecklingen  överskuggas dock något av dialogen kring  de negativa effekterna av sociala medier och prat om att  koppla ner. Något som kanske innebär att de missar digitala applikationer som egentligen kan vara av värde. Det känns då rimligt att tro att det är den raketsnabba utvecklingen och vad vi väljer att fylla upp våra flöden med som är problemet, snarare än lösningen i sig.  Kanske är det därför dags att vi människor sätter mer tydliga gränser och aktivt börjar selektera vad som ska fylla upp våra flöden i den digitala djungeln, för att slippa all ångest, oro och övrig negativ association som den framkallar. Kanske är det läge att vi, istället för att googla how-to-live-offline-guider, börjar prata om och tar fram redskap för hur vi kan skapa ett harmoniskt, framgångsrikt och balanserat liv online.