Hur orolig blir du när det går så fort?
Man har ju lite prestationskrav på sig själv, man vill att ens arbete ska kännas, vill helst inte att det ska gå för lätt. Men det är ganska kul när det kommer en enkel lösning. Jag kan ofta överjobba ett verk. Lägga på ett extra lager hela tiden, det är svårt att hålla tillbaka. Det senaste halvåret har jag jobbat med väldigt detaljerade mönster och har jag en yta så fyller jag den med mitt mönster. Kanske är det så att jag inte borde fylla hela ytan, utan låta det finnas lite tomrum. Men jag tycker att det är så roligt att måla det här mönstret att jag inte kan sluta – jag gör det av bara farten. Det är sunt förnuft kontra glädjen i arbetsprocessen.
Och då vinner arbetsprocessen?
För mig handlar det väldigt mycket om glädjen i arbetsprocessen. Det är givande för mig att göra konstverken, däremot har jag svårt för att ta hand om den efteråt, att ställa ut den och presentera den. Det intresserar mig inte så mycket, det är sekundärt. Det är själva skapandet som är det intressanta. Dessutom vill jag hålla ett högt tempo, göra mycket. Därför gillar jag det så mycket, att gå ut och måla graffiti på väggar. Det blir inte ännu ett konstverk i min ateljé som jag måste ta hand om. Om jag målar nere vid Röda Sten existerar det konstverket där i några dagar – jag fotograferar och dokumenterar det – och sen försvinner det. Jag slipper ta hand om det.
Har du koll på hur många målningar du har gjort genom åren?
Jag räknade faktiskt mina verk, fram tills 2003. Då hade jag passerat tusen målningar, så efter det slutade jag räkna.
Berätta mer om ditt mönster.
Jag har utvecklat det med åren. Har provat det i många olika former, i olika faser. Ett tag var det mycket spaghettimönster. Sen en hel del mycket kantiga rektanglar. Nu är det helt frisläppt, det kan vara vad som helst. Jag blandar massor av olika saker; randigt och mjukt och figurer – det kan dyka upp ett cykelhjul eller en trumpet eller något helt annat. Jag leker fram mönstret, försöker inte tänka så mycket.
Hur länge har du jobbat med det?
I fem-sex år. Förr målade jag mycket klassisk graffiti, men sen bestämde jag mig för att helt sluta med bokstäver. Jag tröttnade på det, hade gått på repeat så länge. Gjort samma sak om och om igen och det gav mig inget längre. Då började jag måla abstrakt, med stora färgfält. Och sen började jag med mönster. Jag ville utmana mig själv, bara måla och se vad som händer. Jag fascineras av teckningar och illustrationer som innehåller mycket. Sen har jag jobbat med figurer länge. Jag har i och för sig inte gjort några på något år nu. De är väldigt barnsliga, det är huvudfotingar och glada monster, mycket träd. Jag har haft många uppdrag för skolor och förskolor och då har jag gjort mina figurer, jobbat med den världen. Jag hittar mycket inspiration i serier och i teckningar och det är kul att göra konst för barn. Det är kul, min allra första graffiti var en monsterfigur och de figurer jag gör idag är desamma som jag gjorde för tjugo år sedan. Det har inte hänt så mycket där, det är bara tekniken som förändrats.
Det måste vara ganska annorlunda att vara graffitimålare idag jämfört med för tjugo år sedan?
Så är det ju. Jag började måla när jag var 17 och då var allt väldigt tillåtande. Sen förändrades Göteborg och det blev ett politiskt hårdare klimat. Det var nolltolerans och polisen gick hårt åt graffitimålare. Nu har det svängt igen, det har gått ett varv runt. Och det är grymt. För mig har själva grejen att måla olagligt aldrig varit en drivkraft, jag vill ha lugn och ro och kunna fokusera på målandet. Jag älskar att måla på gigantiska husväggar, det är det bästa jag vet, och det enda sättet att kunna göra det är på laglig väg. Som i somras under Artscape i Göteborg. De gav mig helt fria händer, bad mig välja en vägg i Majorna och så fixade de den, och det var skitkul. Jag valde en plats där det ligger en stor parkering och två tråkiga väggar i någon slags beige hudfärg. Att jämföra med hur det ser ut där idag, det är som natt och dag. Jag tror verkligen på att fylla stadsrummet med konst. Kolla bara Borås, som kört en street art-festival i ett par år. Stan är förändrad. Det är fantastiskt att gå runt där och kolla konst, där det tidigare bara var tråkiga grå väggar och hus.
